Tänk vad vi tänker!

Vad är en tanke? Dessa hjärnans fenomen som styr så mycket i våra liv. Var kommer de ifrån? Hur får de sitt innehåll? Hur vet man att de är sanna...???

Det där sista är något som kommit i centrum för mig i mina stilla stunder med mig själv och mina tankar. För meditation och mindfulness handlar inte om att sluta tänka. Jag vet, många tror det men jag menar bestämt att det inte är så. Det handlar mycket mer om att uppmärksamma sina tankar. Bli medveten om dem, inse hur starkt de påverkar, våga ifrågasätta om de är sanna.

Efter lång övning i att rikta min uppmärksamhet mot andningen, kroppen, ljud etcetera, vågade jag rikta min uppmärksamhet mot mina tankar. Vad tänkte jag egentligen? Att den eller den var besviken eller arg på mig för att jag inte hört av mig. Att jag måste göra det ena eller det andra. Att det var för trist att vädret var si eller så. Att jag borde komma ihåg mer, att jag skulle gjort annorlunda vid ett visst tillfälle, att jag borde höra av mig till höger och vänster osv osv i en evigt sinande ström av självkritik, tidsresor, inre gnat och tjat.


Varje gång det kom en tanke fick jag möjlighet att öva (och det var ofta). Jag upptäckte mitt tankemönster, hur det påverkades av min situation och hur jag mådde för stunden, vilka tankar som bet sig kvar och vilka som var lättare att släppa. Jag började ställa en viktigt fråga till mina tankar - är det sant? Väldigt ofta kom jag fram till att min tanke var min tolkning av något som skett, något som sagts, något annat jag tänkt. Jag kom till insikt att jag ofta agerat på en tanke om något som jag inte ens visste om det var sant. Inte konstigt att jag haft problem med relationer, blivit stressad, lidit av låg självkänsla, kämpat för att visa mig duktig i alla väder. Oändligt lärorika insikter.

Att öva upp sin förmåga uppmärksamma sina tankar innebär inte att de sedan försvinner eller ändrar sig i någon större utsträckning. Långt ifrån! Men det ger möjligheter att välja vad som ska få styra beteendet. Det ger möjlighet att släppa tankar som känns "onödiga" och som inte gagnar livet. Det är en otrolig lättnad att kunna släppa denna barlast, upplever jag.

Det är fortfarande inte tyst i min tankeverkstad när jag stillar mig. Men jag blir bättre och bättre på att låta tankarna fara utan att jag går igång på dem. Och jag är mycket mer medveten om vad jag gör och vad som styr mig. Jag har en sundare kontroll över mig själv. Det är oändligt vilsamt.

Följ min blogg om en "meditatörs" vedermödor och vinsterunder juli månad.

---