Stilla växtkraft

Ett träd växer i stillhet. Det gör inte så mycket väsen av sitt växande. Det växer sig starkt, segt, tåligt och vackert. Det behöver inte förklara sig, det bara ÄR. Det finns en skönhet i det. Träden har en del att lära oss. 

När vi tillåter oss att växa i stillhet blir vi ståtliga och tåliga. Ibland blommar vi i makalös prakt, ibland tappar vi löven och hänger med grenarna. Tidvis skriker våra rötter efter näring och vatten. Vissa dagar sliter vinden i vår krona och vi får böja oss för den. Andra dagar smeker brisen våra grenar och löven rasslar lite förnöjsamt. På utsidan kan vi vara spröda, spruckna, sargade, sköna eller molokna. Inom oss växer en kärna som är stark, seg och tålig.

I den ständigt skiftande miljö och väderlek vi lever i idag är det av stort värde att vårda sin inre styrka och skönhet i stillhet. Med min blogg i sommar har jag velat dela med mig saker jag upplevt och reflekterat över i samband med att jag tränat upp min inre stryka och seghet. En övning som fortgår alltjämt. Jag hoppas att läsarna har känt delaktighet, inspiration och vunnit insikt i att inget är rätt, inget är fel. Det är viktigt att ha respekt för att stillhet kan uppnås på olika sätt oavsett om vi dansar, mekar, påtar, sjunger, målar, snickrar, komponerar, sitter, ligger, går, står...

Stillhet i det här avseendet är motsats till splittring. Lugn och ro för hjärnan som får vila och växa i fokuseringen och slippa sortera allsköns intryck en stund. Ett lugn som blir en grund för trygghet och självtillit där kärlek och tålamod kan växa. Vi agerar alldeles för mycket utifrån rädsla i dagens samhälle. Och eftersom stress springer ur rädsla, eller egentligen ÄR rädsla som har en massa effekter på oss, är det inte så konstigt att många känner sig osäkra, slitna, negativa, spända och sjuka. Vi kan kanske inte förändra så himla mycket i det yttre, vi har det samhälle vi har skapat. Men vi kan förändra på insidan och växa oss ståtliga som träd. 

Hur vi än vill växa, behövs tid och modet att växa på sitt sätt. Och minnas att träden växer i stillhet utan att ha något för händer eller fötter...

Jag avslutar min lilla bloggserie om en meditatörs vedermödor och vinster med min favoritdevis: bättre lite som blir av än mycket som blir dåligt samvete...


Följ min blogg om en "meditatörs" vedermödor och vinster under juli månad - och en bit in i augusti.

---