Lycka ver 6

Just nu bär det lite emot att skriva om lycka. Känner mig dyster. Men kanske är det just då jag ska skriva om lyckan, tänker jag.

R-r-r-r-i-n-g!!!

Mitt skrivande avbryts av en telefonsignal. Brukar inte svara när jag skriver, men ser att det är lill-syrran och väljer att svara. Och snacka om att jag får ett lyckobesked!

Syrran har träffat en person i samband med ett jobbmöte i Malmö. Personen nämner mental ergonomi och syrran blir nyfiken eftersom jag jobbar med det. När syrran nämner mitt namn får hon en fantastisk reaktion i stil med "Va, är Anneli Godman din syster!? Hon är ju gurun inom mental ergonomi! Det är så rätt det hon sprider, det är framtiden." Och så vidare... Den här personen har lyssnat till mig vid något tillfälle i Stockholm och det jag förmedlar har uppenbarligen fallit i god jord.

Tack! Det kunde inte komma till mig i ett bättre läge. Jag vill skriva om lycka och känner mig dyster. Och så kommer detta! 


Min dysterhet beror till stor del på att det är segt som sirap att sprida kunskapen om mental ergonomi. Intresset är stort på många håll, massor av människor läser mina artiklar och många hör av sig och ger positiv återkoppling. Liksom återkopplingen på de uppdrag jag utför till största delen är fantastiskt positiv. Jag vet att jag hjälper människor att hantera sina liv, sina relationer och sin stress bättre när de börjar arbeta med i stället för mot hjärnan, och det skänker stor mening i mitt liv.


Men jag upplever att jag har svårt att göra mig hörd genom bruset och att det är svårt för dem som ändå hör mig att agera. "Jättebra, det där är viktigt men vi har inte tid" får jag ofta höra. Det är så irriterande, det är ju just det jag vill hjälpa dem med. Att få, om inte mer tid, så i alla fall möjlighet att använda den tid som finns på ett sätt så att tiden inte tar slut, om jag ska uttrycka mig lite drastiskt. I ett arbetsklimat där var och varannan går i väggen borde det vara högprioriterat. Men det är fortfarande lättare att investera i IT-system som ska hjälpa människorna än att investera i människorna som ska ta hjälp av IT-systemen.


Min "hemliga beundrare" skickade ett budskap med min syster. Det lyder: "Håll ut!" Jag tackar och tar det till mig. Jag ska hålla ut ett tag till. Är det någon som under tiden känner att de vill investera i framtidens mentala ergonomi så är denna någon välkommen att höra av sig.


Det här blev ett helt annat inslag i min lycko-blogg än jag planerat. Det jag hade tänkt skriva spar jag till ett annat avsnitt. Idag fokuserar jag på den lycka jag känner för vad jag bidrar med och för att det uppmärksammas på sina håll. Jag är på rätt väg.

---