![]() Igår var det dags igen. Det var hög tid för en juldag - jag har 4 per år. Den här gången hade jag skjutit upp vilodagen i 4 veckor. Det har varit nödvändigt. Har haft vilodagar under tiden men inte någon riktig juldag (=morgonrock hela dagen, ligga i sängen/soffan och läsa, bara slappa, inte gör någon "nytta"). Det har varit mycket att göra och det har varit fantastiskt roligt att vara runt omkring i Sverige och hålla föreläsningar, mest i Mental Ergonomi. Och att ta emot nya kunder i coaching. Och att skriva artiklar. Och att.... Ja, det har helt enkelt varit mycket. Hur roligt det än varit, i söndags när jag kom hem från senaste uppdraget i Skåne, var jag sliten. Hade ont i kroppen, var riktigt trött och längtade verkligen efter måndagens inplanerade juldag. Den blev riktigt intressant. Jag märkte direkt efter frukost att det var svårare än vanligt att dra mig till soffhörnet med morgontidningen. Märkte att det ideligen dök upp "ska-bara-tankar." Jag fick verkligen användning för min uppövade impulskontroll annars hade jag "bara" börjat kollat mejlen eller något annat som inte hör juldagen till. Jag var mer rastlös i kroppen än vad jag brukar vara. Tiden var tidvis lång och det kändes slösaktigt att läsa en roman mitt på dagen, jag vet ju att jag har massor att ta tag i. Det gällde att dra i känslobromsen. Jag tror att svårigheterna just nu hänger ihop med att jag haft ett högt tempo under en längre tid. Det är så intressant att konstatera hur lätt det är att anpassa sig och göra det nya till det normala. Då blir det också svårare att göra något som strider mot det. Som att ta en vilodag mitt i en hektisk period. Kroppen och knoppen tror inte att det går. Hjärnan börjar berätta historier om att det inte finns tid, att det inte funkar, att det är omöjligt... Ja, en trött hjärna hittar på alla möjliga valser baserade på de "sanningar" den uppfattar. Att vara medveten om detta och förstå att det bara är ytterligare signaler om livsviktig vila är tufft. Liksom att ha tillit till att pausen hjälper mer än det stjälper. Mindfulnessträning har hjälpt mig att utveckla min medvetenhet, min tillit och min broms. Jag höll fast vid min juldag och den gjorde mig gott. Idag är det superkul att ta tag i mejlen, fakturorna artiklarna, min företagsfilm, bloggen, bokföringen och allt annat som står på agendan idag. Jag har energi igen. Jag har mindre ont i kroppen. Den fick sig förresten en mild och omtänksam omgång i gymmet i morse. Det är min starka övertygelse att juldagen gav mig energi och - faktiskt - tid. Det är en av mina viktigaste lärdomar i livet. Det tar inte tid att ta paus och vila. Det ger tid!
0 Comments
Leave a Reply. |
Anneli E Godman
"den ofrivilliga stressexperten" skriver om livet, stressen, insikter, funderingar. Och om hjärna, stress & prestation. Arkiv
August 2014
Kategorier
All
|