Hur ska man kunna veta?

Det är inte ofta jag sover dåligt men i natt var det så. Jag märkte att jag blev störd över att jag inte förstod varför. Förvisso finns det saker i mitt liv som oroar, stör harmonin, irriterar, sliter osv. Men det är ju en del av livets ingredienser och jag har funnit att det har blivit lätt att somna när jag accepterar fullt ut. Accepterar det som är för stunden. Accepterar när jag inte kan somna. Då somnar jag. Det har hittills inte felat.

Men inte i natt. Jag fick liksom inte fatt på vad jag skulle acceptera förutom att jag inte kunde somna, att jag fick en galopperande värk i en axel, att jag var frusen. Det kunde jag acceptera. Men jag var fortfarande vaken. 

Gick så småningom upp, gjorde lite gummibandsträning för axeln, det har hänt att det haft omedelbar positiv effekt. Satte mig i soffan, tände ett ljus, värmde mig under min härliga Isländska yllefilt. Tittade på ljuslågan, blundade, kände tröttheten, lade mig på sidan, vilade. Efter ett tag gick jag tillbaka till sängen och kunde sova några timmar. Fick någon slags klarhet i att det jag inte kunde acceptera var att jag inte visste vad det var som gnagde i mitt inre.

Nu vet jag. Efter att ha släppt det helt, ägnat lördagen åt lite allmänt fix trots tröttheten tog jag en stund på mattan. Det vill säga liggande på rygg på en yogamatta i mitt meditationsrum. Utan någon resultatinriktad tanke att något skulle klarna. Mjuk musik att rikta uppmärksamheten till. Studera tankarna som kommer och går. Se dem, släppa dem. Och där kom svaret - eller svaren. Subtila men ändå tydliga meddelanden från mitt undermedvetna - det som vet allt.

Fyra olika saker är det som "stör" och tar energi just nu. När jag såg dem var för sig blev de hanterbara. Nu kan jag lättare acceptera dem var för sig. Och ta ställning till hur jag ska agera eller inte agera i varje situation för sig. I nattens mörker syntes de inte men de fanns där som en mörk skugga. I meditationens ljus stod det klart vad som tynger mitt inre. 

Hur ska vi kunna veta om vi inte stannar upp och lyssnar? Det är svårt att acceptera det som vi inte känner till.

---