Förnöjsamhet

"Att förbättra dagens kvalitet, det är den högsta av alla konster." Det säger Thoreau i Skogsliv vid Walden. Det är vad jag övar på när bilden togs på morgonen, första arbetsdagen efter 5 veckors semester. Började alltså arbetsveckan började med ett morgondopp. Sommaren var ju fortfarande kvar, även om min semester råkade vara slut för stunden. För mig är det kvalitet att ta vara på det som bjuds. Som öbo har jag nära till vattnet och känner stor förnöjsamhet i att vistas vid, i och på vattnet. Enkelt, gratis och med hög kvalitetsfaktor för min del.

Vi blev begåvade med en ovanlig sommarvärme i Sverige det här året. För många har det förhoppningsvis varit lätt att skapa kvalitet i ljuva sommardagar och -nätter. För andra har den här tiden varit ett helvete. Och då tänker jag främst på dem som bor en bit från oss och befinner sig i krig. Människor i Palestina och Israel. Människor i Ukraina. För att bara nämna några.

Vi är många som har det ofattbart bra i Sverige med möjlighet att skapa livskvalitet och förnöjsamhet. Det är inte alla förunnat. Varför glömmer så många så ofta hur bra de har det? Blev inte så lite förvånad - och irriterad, det erkänner jag gärna - när jag läste att SMHI i början av sommaren, då när det var kyligt, fick många arga mejl, sms och brev där man klagade över kylan. Vad är kyla att klaga över och vad ska SMHI göra åt den??? Ibland kan jag inte låta bli att tycka att vi är som bortskämda barn i det här landet.

Det borde vara vår skyldighet att odla mer förnöjsamhet! Känn in ordet, visst är det fint? Förnöjsamhet... Mmm... Med mer förnöjsamhet tror jag på mer frid och fred i världen också. Mer respekt, mindre strid om vem som vet bäst, har mest etc. Arbete för frid och fred kan börja i det lilla. Det gagnar både oss själva och människor i vår omgivning.

Läste en artikel i en av mina favorittidningar, VI, om ett geografiska "bälte" i Småland, där många blir över 100 år. Den gemensamma nämnaren visade sig vara förnöjsamhet. Nu vet jag inte om det är något att sträva efter att bli över 100 år men förnöjsamhet är absolut eftersträvansvärt. Att ge dagen kvalitet utifrån det vi redan har. En kvinna säger i artikeln att det inte var viktigt om andra hade mer än henne. Hon var nöjd ändå. Tänk efter, vad kan inte det bidra med för ökad frid människor emellan? Jag tänker mindre avundsjuka, mer acceptans, mer respekt. 

Jag vet, vi har fått lära oss att aldrig sitta nöjda. Jag blev fostrad så också. Vi kan alltid sträva efter lite mer. Och det behöver ju inte vara fel. Men ofta tror jag att vi glömmer att fråga oss Varför? Vad ska det där "meret" ge? Är det värt insatsen?

Har det blivit en vana går den att bryta! Det går att leva nöjd med betydligt mindre än många av oss tror. Även med mindre pengar. För egen del har livskvaliteten ökat fast de ekonomiska musklerna minskat. Inte i först hand på grund av det men någon koppling finns det troligtvis. Jag har blivit bättre på att se och uppskatta det som finns i stället för att lägga tid på att skaffa mer av sån´t jag tror ska göra mig gladare och mer nöjd.

Mycket av det goda i livet är gratis - morgondopp till exempel. Och att bo på en ö utan bro och med vägfärja är förvånansvärt ekonomiskt. Kanske tur att så många tycker färjeturen är besvärlig! Jag har valt att se den som ett kvalitativt inslag i vardagen. Tänk - jag får åka båt varje gång jag ska iväg någonstans. Helt gratis!

Det går att öka förnöjsamheten och kvaliteten i arbetsdagarna också. Utan att det betyder att vi blir loja och improduktiva. Det är till stor del det jag vill sprida med mina föreläsningar och utbildningar, hjälpa andra att hitta genom personlig coaching och genom att skriva om det i artiklar och bloggar.

Och så kan man spela sig till det också. Genom ett interaktivt förändringsverktyg som ger steg-för-steg-övningar. Ett öppet spel i Mental Ergonomi startar v 33. Vill du utmana dig själv att skapa högre kvalitet i (arbets)livet? Hör av dig!