Det finns ett värde i att inte värdera

Jag ligger raklång på golvet. Riktar min uppmärksamhet mot ljuden som kommer till mig. "Solnedgången jag såg igår var nog den vackraste hittills..." En tanke. Blir medveten om den och blir lite lätt irriterad över att jag tappat fokus. Riktar tillbaka mitt fokus till ljuden. "Det är så jobbigt med mammas ensamhet..."  Men sluta nu, jag försöker meditera här! "Oh, va jobbigt, nu har jag en hel månads bokföring som MÅSTE göras klar i veckan..." Ännu en tanke. Men för sjutton, kan ni inte lämna mig ifred! Blir så trött på alla dessa störande tankar. Men okej, allt är okej, jag tar nya tag. "Har jag bokat flygresan till Kiruna? Synd att det är en vecka mellan föreläsningen i Kiruna och den i Luleå, annars kunde jag ju tagit mig däremellan direkt..." Men de va väl själva den! Varför är det så himla svårt att lämna mig ifred. Jag vill ha fokus! Håll snattran alla dumma tankar. Jag ska inte hålla på med er nu! Tystnad... "Vad tungt för Chrille som fick veta att han blev av med jobbet precis innan semestern..." Men va f-n, jag är ju kass på det här!

Ja, så här kan det låta inne i huvudet på mig när jag mediterar. Något som blivit väldigt tydligt för mig under mina sittande och liggande stilla stunder med uppmärksamhetsträning är hur oändligt lätt det är att värdera det ena eller det andra. Allt från innehållet i mina tankar till att jag överhuvud taget tänker.


Under åren jag ägnat mig allt mer regelbundet åt detta inre utforskande har jag också blivit mycket mer medveten om hur mycket tid och kraft vi människor ägnar åt att värdera i det yttre, i vardagen. Det är mycket "jobbigt, bra, dåligt, rätt, fel, bättre, sämre, synd, tråkigt, tungt, strålande..." Vi jämför och har oss så det står härliga till. Men till vilken nytta?

Det är himla intressant att välja att inte värdera under en dag eller så. När man bestämt sig för det blir det först och främst lättare att överhuvudtaget uppmärksamma när det sker. Jag vågar påstå att det ständiga värderandet annars oftast går oss ganska obemärkt förbi. Det kan låta så här då:"Solnedgången jag såg igår var nog den vackraste hittills..." STOPP! Solnedgången igår var fantastiskt vacker. Jag njöt verkligen av den." eller "Det är så jobbigt med mammas ensamhet... STOPP! Mamma lever i sin ensamhet. Hon har människor omkring sig men hon väljer ofta att vara för sig själv..."


Vad händer när vi inte värderar? Vem vet vad som är bättre eller sämre, bra eller dåligt? Tänk om den som förlorar jobbet idag är tacksam för det om några år! Så var det för mig. Hade jag inte "blivit övertalig" hade jag inte kommit på vad min uppgift är. Det var riktigt bra att de lät mig gå. Hoppsan, där kom visst en värdering igen... ;)

Följ min blogg om en "meditatörs" vedermödor och vinster under juli månad - och en bit in i augusti.

---